Ohh gud vad jag har skrattat för bara en stund sen. Jag började kolla igenom alla gamla ich galna videosar jag har från gamla och nuvarande Lestradska barn.

Så roliga!

 Roligt att se alla gamla nior som gick förra året och se hur alla på ett eller annat sätt har förändrats.

Jag kollade på bl.a när vi hade lite macdonalds flum, när michaela visar sin fina bild med sin mamma, när tannaz varnar mig för att filma(hehe... en vana nu), när vi fick stå timmar ute efter en brandövning, när yrsa och adinas slås om att få synas och 9:ornas bal är bara några av dem många som finns haha...

oh... ni är underbara alla ni som är med tack för att ni medverkar verkligen.

Dem här videosarna kan jag bara säga är guldvärda. (Skulle säkert kunna få miljoner för dem hehe...lugna puckar det ska jag verkligen inte göra, dem är i säkert förvar.

ohh jag har loggat in snabbt för att jag orkar inte ligga i sängen och datan var på. Jag har försökt gå lite men jag är bara så himla snurrig ur och ont i huvudet.

Saknar livet utanför mitt rum!

Jag har fått något slags virus och blivit smittad av min bror. Han mådde jätte dåligt och nu gör jag de. Jag kan inte ställe mig upp för att jag mår så himla dåligt, så jag ligger bara i min säng och sover och tittar upp mot taket (snövit). Jag går nu för jag får för ont i ögonen och min mage värker.

Jag känner mig som en gammal tant som gnäller. Jag kan inte skratta för då blir det bara värre och inte ens kolla ut genom fönstret för då blir jag två veckor till kvar i sängen =(

saknar er!

Jag vill bara passa på att säga att imorron fyller en söt liten tjej som föddes runt 08 tiden imorron. Hon är en underbar,flummig, söt och varm person. Utan henne skulle vi inte få reda på de mest udda skämten och de mest knasigaste ordvitsen. För det är en del av våran söta Adina.

Hon som fått oss att skratta åt de mest absurda och vanligaste tråkiga sakerna. Hon som med sin glöd fått oss att känna oss tacksamma och uppskatta vad vi har. Hon är våran ADINA.

Även fast alla inte ser henne alltid så är hon en guldklimp. Trots att hon många gånger glömmer det själv så är hon det.

Jag och alla andra älskar dig ADINA, därför blir det kul att se din min imorron, jag säger inte varför du får se!

Jag visar ingen bild på dig för jag  vet att du inte gillar sånt men GRATTIS i FÖRSKOTT! ändå

Lugna tjejer jag är inte deprimerad. Jag blir bara lite väl sur bara.

Men för annars så är jag väl en liten krambjörn. MEn även en liten krambjörn kan bli riktigt sur och tröttna.

Frågetecknet som jag känner runt omkring mig och som jag har själv har tycks inte försvinna.

Mitt IUP samtal är blev svår att förklara. Jag fick bättre perspektiv på saker och det hjälpte. Både min mamma och min pappa var där. Oh nej tänkte jag en hel jury på mig. Men nu slipper jag berätta två gånger vad som hände och hur det gick. Det var heller inte så farligt. Det blev bättre med två, det blev bra. Mina kompisar kan jag förstå tyckte det var skitkul(host).

Men tjejer semla blir det nog inte, för jag hittade inget ställe som hade det vid sjutiden runt t-centralens gator.

Imorron är det nationella och trots att jag förut mådde uselt inför provet, så känns det bättre nu. Kanske inte inför alla nationella men jag har så underbara föräldrar att de gör att man kan känna sig så mycke bättre.

Och till er som inte har det så skickar jag en stor kram och säger att bara vara sig själva och bara försöka sit bästa. Mer kan man ju trots allt inte göra .

Efter IUP gick jag med mina föräldrar till restaurangen Barcelona. Där mötte vi på med min bror och åt alla tillsammans. Vi hade mysigt och åt god mat.

Tillsammans gick vi senare till manifestation mot Farc. Jag var glad att vara där och jag hade inte velat vara någon annanstans. Det är helt enkelt en känsla som inte går att förklara.

Jag kollar runt omkring mig och ser hur alla har förändrats. Jag känner och ser hur jag har mognat. Förhppningsviss till det bättre. Jag förstår andra bättre och med mig så är det väl att jag inte är lika naiv längre. Man får lära sig att öppna ögonen när man växer upp. Livet är inte alltid som en dans på rosor. Men på sistonde har det känts svårt. Det har varit väldigt stressigt och tiden bara rusar förbi.

Med det vardagliga livet så går väl allt rätt bra. Jag har lärt mig vilka som är mina riktiga vänner även dem som jag trodde från början var mina närmaste har jag insett inte är det. Inga ord eller kramar kan ändra på det och det gör inget det är bara så det är. Man måste bara finna sin plats och se runt omkring sig. Jag har utvecklats och insett att jag haft tur i vissa grejer. Jag har haft turen att fått träffa några bra vänner. Några som jag kanske inte trots allt har hela livet. Några vänner som behöver varandra men som inte ser det alltid. Kallhet möter man på mycket och trots att kärleken finns där så vet alla det som finns under det.

jag har haft tur med vissa saker helt enkelt. Vänner som tycker synd om än eller som bara känner att jag inte borde slänga iväg henne vill jag inte ha. Jag vill ha vänner som vill vara med mig, inte någon som säger falska och lovande ord till mig. Jag vill inte att du måste tvinga dig själv, jag vill att det ska komma från hjärtat. Va bara ärlig mot dig själv våran vänskap kanske inte är den du vill ha. Tvinga ingen och ge mig inte något jag inte vill ha.

HEj;

Pratar med Adina har kul och flum.

Yrsa var på bättre och gladare humör efter skolan var slut. Då blev jag också lite extra glad. Särkilt eftersom jag visste skälet till varför hon plötsligt sken upp som en sol. (Hehe)

Trots att dagen är slut och det finns saker för att vara glad och lugn och slippa vara så stressad så har jag nu upptäckt att ja har en hög i mitt rum att fixa. En massa papper från skolan och från olika gymnasium.

Veckorna går och nu när jag tänker på allt det roliga vi har haft så vill jag inte att det ska ta slut. Inget gäng och skratt varje dag tar för varje dag ett steg närmare till slutet av att ha det varje dag.=(

Men bara vi har varandra. & bara inte ni glömmer att jag åtminstonde finns här för er, och när ni vet det kommer ni inte glömma mig och slänga mig bredvid allt gamalt strunt som snabbt även de gick till papperskorgen.

Ny vecka som jag sa men allt känns segt. Antingen är man lite eller så smittas man av. Snacka om lite humör svängningar. Gruppen är det tyst och istället för stor grupp har det blivit små grupper där man egentligen vill vara stora ialla fall för mig. Saknar gruppen och sammanhållningen. VAd var det som gick knasigt på vägen?

De kan inte finnas ett skäl det finns nog flera, vi har förändrats helt enkelt.

Det är något som förr eller senare skulle hända. Nu är gäller det bara att inte tappa den helt.

Min mobil som jag sa att jag ska få på onsdag kanske jag till och med får idag. Fast en tjejkompis (en dam) till min pappa från jobbet ska komma. Hon ska kolla våra datorer, hon brukar nämligen göra det. Först för att ta bort alla virus från min pappas data, eftersom han inte är så händig med datorer. (hehe) 

Sen om vi andra i familjen har några funderingar eller frågor med våra egna datorer. Smidigt och effektivt!

Projektet är slut om bara fyra dagar. Jag har hittils max 7 frågor och det ska vara 10 ahhh vad ska jag göra- Allt måste även kommas ihåg och min korta svar har kommit att bli långa svar. Bra men bara jag kommer ihåg allt så...

Min mobil kommer på onsdag och det ger mig krafter en ny mobil. Så glad över det. Känns väldigt konstigt att inte ha mobil nu. Ingen kan kontakta mig fast som tur har jag fått låna en massa olika mobiler hemmifrån heheh.

Kul i helgen med prat och fika. God semla och bra sällskap. Bra början på helgen men inte med vädret. Dags att gå på öppna hus och inte många kvar. Ska kanske gå med adina på öppet hus imorron och hellre tillsmmans än själv. Design Gymn kanske jag går och kollar på om jag orkar.

Annars är det väl en ny vecka med nya utmaningar.